Få saker är så kaotiska som den egyptiska trafiken. Köra här verkar vara fröknippat med dödsförakt och kräver att man glömmer alla regler.
Visserligen har jag inget körkort och kör inte ens hemma, men när jag ser trafiken här får jag ordentligt med anledningar till att aldrig någonsin skaffa körkort.

För det första, filer existerar inte. Gatorna har vita streck, men de flesta förare uppfattar nog dessa streck som någon from av estetisk utsmyckning – fina men utan funktion.
För det andra, den som inte tutar finns inte. Det gäller att få resten av världen att uppmärksamma ens existens – och helst flytta på sig. Då måste man tuta konstant. Även om det är mitt i natten och ingen annan bil är i närheten. Man tutar för att varna om att man kommer, ändå kör folk rakt ut från sidogator eller trottoarer utan att se sig om.
Några bucklor hit eller dit har alla bilar som kört en dag på Kairos gator. Man undrar nästan varför folk över huvudtaget bemödar sig med att köpa dyra, nya bilar. Men damm och trafik här ser de nya bilarna nya ut i ett par timmar maximalt. Därför behåller man plasten från fabriken runt bilen. Som ett sätt att skryta om hur ny bilen är kör de runt med vit plast på huven.

Taxibilar en art för sig

Tydligen är 6 miljoner bilar på gatorna dagligen i Kairo. Och de är verkligen på gatorna. Parkeringsplatser är omöjliga att hitta, så bilar cirklar mycket mer här än hemma. Dessutom är hälften av alla bilar man ser taxibilar och de är konstant i rullning. Runt, runt stan rullar de och spyr ut avgaser för när det gäller taxibilar snackar vi 70-talsmodeller. Och oftast hänger en dörr fast i ett rep och bristen på stötdämpare märker man när man studsar upp och slår i huvudet i taket vid första bästa gupp.
Men taxichaufförer måste ändå berömas för sitt mod. De kastar sig helt orädda in mellan bussar och bilar. Går det att klämma in sig och skapa en ny fil mellan två andra bilar då gör de det. Och när det är trafikstockning tar taxibilarna sig fram genom att zick-zacka mellan alla andra. Naturligtvis ackompanjerade av en kör av arga tutor. Men ibland försöker de vara lite för smarta. I tron att de ska kunna undvika en bilkö kör de en läng omväg och fastnar förr eller senrare i en annan bilkö.

Artighet straffar sig
Och köerna skapas av just det faktum att trafiken bygger på att klämma sig fram. Blixtlåsfenomenet är totalt okänt. Ingen skulle släppa fram en bil av artighet – då är du körd för då kommer du att bli stående i flera timmar. Ingen kommer att släppa in dig. Och eftersom planering inte finns någon annanstans så icke här heller. Det betyder att bilar ofta måste korsa åtta filer på tvären eftersom avfarten kom just där och de legat i fel fil hela tiden. Naturligtvis tvingas alla de andra filerna stanna och vips är en trafikstockning skapad!
Så det gäller att hela tiden rulla och ta för sig så mycket utrymmet man bara kan. Helst uppehålla två filer så att ingen ska kunna köra om. Glöm att trafikljus eller stopplikt har någon verkan här. Det enda som hjälper är trafikpoliser, då lyder alla – så länge polisen ser på.

Slå ner tanter i tunnelbanan
Samma logik gäller i tunnelbanan. Det är oerhört frustrerande när man är van vid hur människor beter sig i Stockholm. Här släpper man inte av folk utan så fort vagnarna öppnas blir det en frontalkrock mellan de som ska av och de som vill på. Det ser korkat ut, som om folk inte kan räkna ut att det går fortare och blir mer plats om man först släpper av folk och sedan tränger sig på. Men den som varit med ett tag inser att om man inte håller sig framme kommer dörrarna att stängas och tåget köra iväg innan alla ens kommit av. Och efter att ha sett tre tåg komma och gå utan att det funnits en chans att ta sig ombord lär man sig den hårda vägen att om man vill åka tunnelbana i Kairo måste man vara beredd att sätta armbågarna i ansiktet på gamla gummor. Både när man ska på och när man ska av.
Fast det här gäller bara vid rusningstid (alltså halva dygnet…). Annars är tunnelbanan ren, lättförståelig, snabb och faktiskt i tid. Ett unikum vad beträffar egyptiska transportmedel. Och i morgon kommer nog den tredje linjen att vara klar. Det har de i alla fall sagt de senaste tio åren.

Minst är snabbast, men stannar inte…
Förutom taxi och tunnelbana finns det naturligtvis bussar om man vill ta sig runt i denna mångmiljonstad. Men det är lättare sagt än gjort. Visserligen är det enkelt om man befinner sig vid en av knutpunkterna och ska till en annan. Då finns det flera alternativ att välja mellan.
Det minsta alternativet är microbussarna. De kör så fort de är fyllda och därför går det gansak fort att komma i väg i rusningstrafiken, men kan dröja om det är fel tidpunkt på dygnet. De går snabbt eftersom folk ofta ska nästan hela vägen från punkt A till punkt B och då plockas inte fler personer upp på vägen. Nackdelen blir därmed att det kan vara nästan omöjligt att stoppa en microbuss om man är på fel ställe. Trots att det kanske kör förbi femtio bussar stannar inte en enda – eftersom de redan är fulla. Och när det gäller microbussar finns klara begränsningar.

Häng ut genom dörren och håll dig fast
Stora stadsbussar däremot har inga begränsningar. Kan du hålla dig fast så är det bara att åka med. Folk hänger som klasar ut genom de öppna dörrarna och ibland öven genom fönsterna på jakt efter luft. Dessa bussar kör sina speciella rutter och det är bara att vinka och hoppa på i farten. Busshållplatser finns inte och dessa bussar stannar aldrig helt utan håller sig konstant rullande. Man känner igen en “busshållplats på att det i en korsning står en massa människor och glor åt ett håll. Då är det bara att fråga första bästa dam om det går någon buss dit du vill. Hon kommer säkert att putta dig ombord en knökfull buss och vinka glatt.