Även om det är överkurs att lära sig språket innan man reser hit (inte ens mina år på universitetet hjälper mig alltid) så finns det några bra tecken och gester att lära sig.

Folk är vänliga här och använder kroppsspråket mycket, men det finns några små skillnader mot hur vi vinkar och viftar hemma.

Här är ett litet minilexikon för att prata med tecken och gester så att du blir förstådd i Egypten.

”Vänta lite”

Det här är en av de vanligaste gesterna, som man tröttnar på eftersom det känns som om man måste vänta på någonting hela tiden. Alla fingrarna på ena handen hålls i hop vid fingertopparna och med handflatan upp låter man själva handen gunga upp och ner. Problemet är att det inte finns någon tidsintervall för betydelsen av den här gesten. Den kan betyda två sekunder, men den kan lika väl betyda flera timmars väntan.

Det skumma shyshjandet

Vill man påkalla någons uppmärksamhet så används det i mina öron mycket märkliga shyshjandet. Det låter snarlikt serietidningarnas ”Psst”, men mer ZhZhZh, som när man silar luften genom tänderna. Det är som en blandning av att kalla på en katt och att försöka få någon att tystna. Först trodde jag bara att det var männen på gatan som gjorde det med mig som en egyptisk variant av att vissla. Men när även mina kvinnliga egyptiska vänner använder detta ljud för att exempelvis beställa mat på en restaurang, så förstår jag att det inte är så sliskigt som jag först trodde.

Kom hit – gå!

Ett annat sätt att påkalla uppmärksamhet är naturligtvis att vinka. Men när man vinkar till sig någon gör man inte riktigt som hemma, där det naturligaste är att hålla fram handen och böja fingrarna fram och tillbaka, antingen alla eller bara långfingret. Här gäller alla fingrarna, men viktigare än så är att hålla handflatan neråt. Samma sak gäller när man vill vifta bort någon. En svepande rörelse med handen, men alltid med handryggen upp. Mina vänner har förklarat att det anses som oförskämt att visa handflatan, ungefär som det anses ofint att visa fotsulan.

Nä, med huvudet

Ett smackande ljud med tungan kombinerat med en nick med huvudet rakt upp, så att man liksom sticker fram hakan, betyder ”Nej”. Ibland räcker ljudet för att ge en nekande betydelse och ibland huvudrörelsen. Men själva rörelsen ska inte misstas med en jakande nickning, som ser ut precis som i Sverige. Att nicka nej är en enda rörelse, inget upp och ner för då förvandlas det till ett Ja.

Notan, tack!

Eftersom det går att be om ”tshiick” (check) för att få notan på en resaturang är detta tecken överkurs. Men tecknet kan användas i fler sammanhang som har att göra med papper och då är det bara att variera storleken på det tänkta papperet. Båda händerna ska vara öppna och raka. Ena handen hålls upp som ett papper och den andra handen ”skär” över den med fingrarna ihop och lillfingret ner. Är pappret större eller viktigare kan handen skära längre ner, vid handleden eller nere på underarmen.

Retstickan

Hemma sticker barnen fram händerna framför nästan och viftar med fingrarna för att retas, eller håller upp händerna och vinkar med tummarna vid öronen.

Här ser ”Retstickan” helt annorlunda ut. Ena handen hålls knuten och den trycker ner med en malande rörelse i den andra öppna handen. Det kan kombineras med att sticka ut tungan – och blir på så sätt inte speciellt svårt att förstå.

En eller två?

Folk räknar på olika sätt när man använder fingrarna och även hemma kan det vara individuellt vilket finger man börjar med, tummen, pekfingret eller lillfingret. Här verkar alla börja med pekfingret. Så om man vill ha en sked socker i teet så gäller det att sticka upp pekfingret rakt upp, hålla ihop de andra fingrarna och vända handryggen mot den man tilltalar.

När man å andra sidan räknar antal så startar man inte med en knuten hand och fäller upp ett finger för varje sal som räknas. Här verkar folk börja i andra änden, med handen öppen och lyft mot himlen och sedan viks finger efter finger in.

Mycket eller lite?

Hemma mäter vi saker mellan tummen och pekfingret. Här sticker man upp pekfingret och mäter med samma hands tumnagel ut hur mycket man vill ha. Sätter man nageln vid fingertoppen betyder det ”pyttelite”, men sätter man den nere vid första leden på fingret så betyder det en halv, av vad det nu är man diskuterar. Det kan vara en halv portion eller en halv pund.

Handen på hjärtat

Att tacka nej till något, exempelvis en tredje tårtbit eller ett femte glas te, görs enklast genom att helt enkelt lyfta höger hand till hjärta. Då räcker det att säga tack för att värden ska förstå att man inte inte vill ha mer. Precis som hemma förstås ett ”Tack” som nekande, inte som på engelska där ”Thanks” tas som en uppmaning att fylla på teglaset.

Ögonens höga värde

När någon pekar precis under sina ögon, först det ena och sedan det andra, är det inget hotfullt i stil med ”Jag ser dig”, som man kanske skulle kunna tro. I stället är det en gest som ska visa på något som är oerhört dyrbart för en, ögonen och synen. Det kan fungera som ett löfte, ungefär som att svära vid sin moders grav, fast här är det ögonen som är det yttersta tecknet för något värdefullt.